Hum :S

Nu börjar jag helt seriöst bli orolig, finns så mycket om tyder på det eller inbillar jag mig bara? Det blir till att vänta ut Norge vistelsen och sedan ta tag i det om det behövs. Om min oro visar sig varit nödvändig kommer det antagligen bli det jobbigaste som någonsin hänt? Kan inte veta hur det känns då jag aldrig gått igenom det och ingen jag känner bra har heller gjort det..

Hoppas all oro är mer än onödig! // Fredrika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0